• Cat bonds ges ut av ett specialföretag som tecknar ett försäkringsavtal med riskbäraren (”sponsorn”). Konstruktionen minimerar motpartsrisker för både investerare och sponsor.
  • De pengar som placeras i en cat bond fungerar som säkerhet för försäkringsåtagandet och investerare får ränta på dessa tillsammans med premien på försäkringsavtalet.
  • Cat bonds kan konstrueras med flera olika utlösningsmekanismer.

Hur en cat bond fungerar

En cat bond överför försäkringsrisker från riskbäraren (oftast ett försäkringsbolag, men det kan också vara t.ex. ett land eller en regional regering) till kapitalmarknaden. Investeraren tillhandahåller kapital som fungerar som säkerhet för försäkringen och får för detta en avkastning. För att skydda både investerare och riskbärare sker placeringen i ett specialbildat företag (SPV – Special Purpose Vehicle), som har som enda uppgift att förvara säkerheten och att betala ut ersättning till riskbäraren om försäkringsvillkoren är uppfyllda. Mellan SPV:n och riskbäraren tecknas ett återförsäkringsavtal som definierar vilka villkor som ska vara uppfyllda för att hela eller delar av säkerheten ska betalas ut.

spv-struktur tecknad

I bilden ovan placerar (1) alltså investeraren säkerheten hos SPV:n, som i sin tur återinvesterar den i säkra räntebärande papper. Vanligast är korta statsobligationer och i synnerhet amerikanska statspapper (T-bills). Under löptiden får investeraren avkastning i form av en kupong, som vanligen betalas var tredje månad. Denna består av en mindre del som är ränta på säkerheten och premier som betalas av riskbäraren (2). När försäkringsåtagandet löper ut likvideras cat bonden och säkerheten återbetalas (3) till investeraren, förutsatt att villkoren för att ersätta riskbäraren inte uppfyllts. Detta sker vanligen efter tre år, men det finns exempel på cat bonds som är både kortare och längre.

Konstruktionen med en SPV är avsedd att skydda både investerare och riskbärare. Riskbäraren ställer alltså inte själv ut en cat bond, utan skapar ett specialföretag för detta och brukar benämnas som sponsor för en cat bond. För investeraren innebär placeringen i en SPV med specifika villkor för att riskbäraren ska komma åt säkerheten att man är skyddad mot andra risker, som att bolaget i värsta fall går i konkurs eller drabbas av andra skador. För sponsorn betyder det att kapitalet finns tillgängligt om den naturkatastrof man vill skydda sig mot inträffar.

Försäkringsåtagandet


Mellan SPV:n och sponsorn tecknas alltså ett avtal om återförsäkring. Detta specificerar noga under vilka villkor säkerheten kan betalas ut och det finns flera olika mekanismer för att avgöra detta (man brukar kalla dessa mekanismer för ”triggers” – utlösningsmekanismer). Dessa har var och en särskilda för- och nackdelar.

Vanligast idag är att avtalet handlar om sponsorns verkliga kostnader (engelska ”indemnity”) för en inträffad katastrof, där säkerheten betalas ut om kostnaderna överstiger ett visst gränsvärde. Den ”motsatta” typen av trigger kan sägas vara den parametriska, som bara är avhängig mätvärden, som lufttryck eller vindstyrka på en viss plats, och som saknar samband med faktiska skador. Mellan dessa finns t.ex. triggers baserade på branschskadeindex, som är en oberoende beräkning av försäkringsindustrins förluster efter en inträffad händelse och modellerad förlust, där en matematisk modell används för att beräkna hur stora skadorna blivit.

Utlösnings-
mekanism
Fördelar Nackdelar
Gottgörelse (verkliga skadekostnader) Låg risk att skadeersättningen från cat bonds är större eller mindre än sponsorns faktiska skadekostnad. Det kräver insyn i riskexponeringen hos den enskilda sponsorns försäkringsbestånd, vilket kan vara komplicerat och relativt kostsamt. Skaderegleringen kan ta längre tid än andra triggers. Den kan leda till mer påtaglig moralisk risk än andra triggers, då sponsorn bland annat kan ha svagare incitament att begränsa skadekostnaderna.
Parametrisk Transparent för investerare och minimerar moralisk risk. Regleringen av en skada kan ske relativt fort. Användbar även i regioner där det saknas kvalitativ data, som i utvecklingsekonomier med låg försäkringspenetration. Hög basrisk jämfört med övriga triggertyper eftersom skadeersättningen från en cat bond inte är direkt kopplad till sponsorns faktiska skadekostnad.
Modellerad förlust Transparent för investeraren och skyddar sponsorn från investerarens behov av insyn i sponsorns försäkringsbeståndet. Regleringen av en skada kan ske relativt fort. Relativt lägre basrisk än branschskadeindex och parametrisk trigger. Risk att modellen över- eller underuppskattar sponsorns förluster vid en skadehändelse.
Branschskade-
index
Transparent för investerare, relativt låg moralisk risk och symmetrisk information mellan investerare och sponsor.  Relativt lägre basrisk än parametrisk. Relativt hög basrisk för sponsorn, då de faktiska skadekostnaderna kan vara högre eller lägre än skadeersättningen från cat bonds, risken ökar vid större geografiska områden.
Hybrid En kombination av enskilda triggertypers fördelar. En kombination av enskilda triggertypers nackdelar.