2016-12-01 - Av Robert Lindblom

Standardiserad rapportering kan göra cat bonds än mer populära

En större standardisering kring riskrapportering kan stärka cat bonds som tillgångsslag. Även i väntan på en omfattande standard finns det flera steg branschen kan ta för att öka transparensen kring riskvärdering.

standardisation

För närvarande ser vi ett stort intresse av investeringar i ILS (insurance linked securities), då investerare söker okorrelerad avkastning i en omgivning med låga räntor. Detta ökade intresse bör också vara ett incitament att stärka tillgångsslaget än mer. Ett viktigt led i detta borde vara åtgärder som syftar till standardiserad rapportering.

Igår uppmärksammades detta i en artikel om behovet av standardiserad rapportering på nyhetssajten Artemis.bm. Vi vet också att några institutionella kunder har börjat efterfråga ökad standardisering och jämförbarhet mellan risksiffror. Branschen borde se detta som en möjlighet att möta investerares farhågor redan innan de blir verklig oro.

Många i branschen som jag pratar med verkar instämma i att det är mycket önskvärt att finna en standardiserad metod för att värdera och rapportera risker. Även om detta med hög sannolikhet kommer att ske så småningom, så är det uppenbart att det kommer att ta ganska mycket tid att lösa. Det är därför viktigt att vi försöker finna betydande mellansteg dessförinnan.

För en betydande del av ILS-sfären, i detta fall cat bonds, så är principerna för riskrapportering ganska enkla då riskerna modelleras med hjälp av produkter från en av de tre branschledande mjukvaruföretagen inom katastrofmodellering. Olikheter i rapporteringen kan i huvudsak förklaras med att olika modifierare används inom respektive mjukvara. Inom branschen är detta knappast kontroversiellt, men för dem utanför kan det lätt uppfattas som godtycke. Det är dock ett problem som kan hanteras lätt, till exempel genom att rapportera risksiffror från mjukvaran med omodifierade inställningar, oberoende av vilka inställningar man har i den interna riskvärderingen. Ett annat steg skulle kunna vara att klargöra vilka modifieringar som används då rapporterna tas fram. Även om detta inte skulle skapa jämförbara siffror, så skulle det förse investerare med en begriplig förklaring av skillnaderna mellan olika rapportformat.

En svårare fråga är sannolikt hur man ska rapportera risker som i huvudsak beräknas med företagsspecifika metoder, så som är fallet för ett stort antal privata transaktioner inom säkerställd återförsäkring. Att utveckla en gemensam standard kommer definitivt att kräva mycket tid och vara en betydande ansträngning. Men det finns åtgärder som kan vidtas innan en heltäckande standard för riskrapportering finns på plats. En sådan åtgärd kan vara att skilja rapporteringen för portföljrisker som beräknas med mjukvara från riskerna som beräknas med företagsspecifika metoder. På Entropics har vi valt att inte blanda risker som härleds från olika inställningar och mjukvaror i samma rapportering. Men självfallet kan en portfölj innehålla och rapportera båda typerna av värdepapper, förutsatt att inte endast en total risksiffra rapporteras, utan att man även tillhandahåller tillräcklig information om hur denna total beräknats baserat på underliggande och annars ojämförbara risker.

För alternativa investeringar, däribland hedgefonder och managed futures, så var grundandet av European Managed Futures Association (EFMA), som snart vidareutvecklades till AIMA (Alternative Investment Management Association) ett avgörande steg för att öka tillgångsslagens attraktivitet. Arbetet med exempelvis standardiserade DDQ-formulär försåg investerare med ett omfattande verktyg för att utvärdera förvaltare och strategier, viket starkt bidrog till de efterföljande framgångarna för alternativa investeringar. Kanske är detta något kan inspirera ILS-branschen?

Print Friendly, PDF & Email

Dela inlägg:      
Robert Lindblom

Robert Lindblom

Vd

Robert har närmare 30 års erfarenhet av försäkrings- och kapitalförvaltningsbranschen. Innan han startade Entropics arbetade han under tio år hos kapitalförvaltaren Brummer & Partners där han bland annat startade försäkringsbolaget Brummer Life och var dess första VD. Dessförinnan var Robert bland annat en av grundarna till ett av Sveriges första försäkringsmäklerier där han också var VD i tio år. Robert har en MBA i finansiell ekonomi från Cass City University i London.

Se alla inlägg från Robert.