2014-10-17 - Av Henrik Sjöholm

Kan Cat Bonds förbättra vår katastrofberedskap?

Ett oklart ekonomiskt ansvar för att hantera katastrofändelser kan vara en orsak till otillräcklig katastrofberedskap i svenska kommuner.

Det senaste året (2013/14) har extrema regnfall och stormar orsakat försäkringsskador i Sverige för ungefär 3 miljarder kronor (DN: Fler regnoväder har gett skador för miljarder, 2014-10-16). I internationell jämförelse är det inga alarmerande siffror; översvämningarna i Köpenhamn för tre år sedan orsakade skador för ca 8 miljarder. Men kostnaden för extrema väderhändelser ökar, både därför att antalet ökar och därför att högre levnadsstandard innebär att större värden kan skadas.

En annan orsak till ökande kostnader är bristen på adekvat katastrofberedskap i kommuner, som är ansvariga för förebyggande arbete i Sverige. Samtidigt som privata företag förbereder sig för extremhändelser, så sackar kommunala förberedelser efter. Det handlar till exempel om underdimensionerade avloppssystem och frånvaro av riskanalys i den lokala planprocessen. Problemet förstärks sannolikt av den något oklara ansvarsfördelningen mellan kommunerna och staten. I princip är det lätt: Kommunerna bär ansvaret för förebyggande åtgärder och staten har det övergripande ansvaret för samhällskostnader som följer av en katastrof. Ersättningen till kommunerna sker dock diskretionärt efter regeringsbeslut.

Generellt är det ingen god idé att skilja ansvaret för förebyggande från ansvaret för konsekvenserna om något inträffar. Så var fallet under krisen med subprime-lån i USA 2008-09 och det är sant på dagens försäkringsmarknad.

Ett konkret exempel är att kommuner har starka incitament att tillåta ny bebyggelse i attraktiva lägen, som strandnära och vid flodbäddar för att locka människor att bosätta sig i kommunen. Den ökande risken för hushållen bärs emellertid av alla försäkringstagare, vilket har föranlett försäkringsbolag att begränsa nya försäkringar i utsatta områden. Och den ökade risken för samhället (som infrastruktur) bärs av alla invånare i kommunen och, ofta, av medborgare i hela landet, på grund av det nationella ekonomiska ansvaret.

Ett lätt sätt att korrigera läget skulle givetvis vara att helt enkelt delegera även ansvaret för konsekvenserna till kommuner. Detta skulle, å andra sidan, slå hårt mot kommuner i mer utsatta regioner.

En annan normal möjlighet skulle vara att lägga ett tak på det kommunala ansvaret. Det skulle å andra sidan, inte förändra incitamenten att förbereda sig för extrema och mycket kostsamma händelser.

Kanske vore det en bättre lösning att staten tog fullt ansvar för att täcka ”normala” katastrofhändelser, men samtidigt kräva att kommunerna tar ansvaret för övreskjutande risk genom försäkringslösningar, som t.ex. kommunala cat bonds? Därigenom skulle kommuner omedelbart tvingas beakta kostnaden för att negligera förberedelser, då premierna skulle stiga. Men de skulle också se nyttan av förberedelser genom lägre premier. Poängen i att introducera finansiella instrument för katastrofförberedelser är precis denna. Vi får ett verktygs som mäter värdet av förberedelser och kostnaden för att negligera dem.

Print Friendly, PDF & Email

Dela inlägg:      
Henrik Sjöholm

Henrik Sjöholm

Chef Kommunikation och ansvarsfulla investeringar

Henrik har 20 års erfarenhet av kommunikationsarbete, som talskrivare för förra partiledaren för Centerpartiet Maud Olofsson och som PR-konsult. Tidigare har han framgångsrikt arbetat tillsammans med Brummer & Partners för att driva frågan om flytträtt för pensionsförsäkringar. Innan han kom till Entropics var han policychef på Företagarna.

Se alla inlägg från Henrik.