2018-06-12 - Av Henrik Sjöholm

Försäkringslösningar bäddar för snabbt ingripande mot Ebola

I april skakades världen åter av nyheterna om nya utbrott av den fruktade blödarfebern Ebola. Det senaste stora utbrottet i Västafrika 2014–2016 orsakade mer än 11 000 dödsfall och blev ett förödande slag mot den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i flera av regionens länder. Omfattningen berodde till stor del på långsamma och otillräckliga åtgärder från världssamfundets sida. Denna gång verkar det dock som att lärdomarna av förra händelsen har lagt grunden för ett mycket snabbare svar, byggt på försäkringsprinciper och uppbackat av cat bonds, snarare än på beroende av bistånd.

Även om utbrottet 2018 i Demokratiska republiken Kongo (DRC) fortfarande pågår och Världshälsoorganisationen (WHO) rapporterar att det fortfarande är hög risk, så förefaller ett snabbt ingripande, med bland annat resurser för att begränsa utbrottet genom vaccination och omfattande tester, att ha varit framgångsrikt.

Ett långsamt svar 2014 förvärrade krisen

Detta beror i stor utsträckning på lärdomar från 2014–2016, då WHO, liksom enstaka givarländer, kritiserades hårt för sitt långsamma agerande och den otillräckliga finansieringen för att begränsa utbrottet. När utbrottet uppmärksammades internationellt, i juni 2014, så var ett par hundra människor infekterade. Men det tog världssamfundet ytterligare tre månader att reagera. Under den tiden, så hade antalet infektioner tiofaldigats.

Långsamheten bidrog inte bara till de förödande effekterna för människor och ekonomi, utan visade sig också vara mycket mer kostsamt för världssamfundet.

Kurva över kostnaden för att stoppa Ebolautbrottet 2014

Slutsumman för biståndsgivare (internationella organisationer och nationella biståndsmyndigheter) beräknades 2016 uppgå till mer än 3,6 miljarder dollar. Det långsamma svaret berodde inte bara på försenat internationellt bistånd, utan också på bristande krisberedskap hos WHO.

De totala ekonomiska effekterna för de tre värst drabbade länderna – Sierra Leone, Guinea och Liberia, uppskattas till 2,8 miljarder dollar av Världsbanken och de ekonomiska effekterna kommer att dröja kvar långt efter epidemin i sig.

Lärdomar och uppkomsten av ett nytt försäkringsarrangemang

Efter krisen 2014-2016, så initierade Världsbanken och WHO ett försäkringsprogram för att möjliggöra snabba ingripanden – Pandemic Emergency Financing Facility (PEF). PEF är ett försäkringsprogram som utformats för att ge snabbe utbetalningar då en pandemi bryter ut. Programmet täcker världens 75 fattigaste länder med ungefär 1,6 miljarder invånare, och ger försäkring mot ett antal sjukdomar som kan orsaka stora pandemier, som SARS, Ebola, Lassafeber och andra sjukdomar, definierade utifrån virusfamiljer.

Organisationsschema för Pandemic Emergency Financing Facility

Källa: Världsbanken

Strukturen är nyskapande, inte bara som försäkring, utan också därför att den använder cat bonds för att garantera försäkringsåtagandet. En cat bond på 320 miljoner dollar (IBRD CAR 111-112) täcker händelser som snabbt eskalerar utifrån antalet dödsfall. Därtill har ytterligare 105 miljoner dollar derivat med exponering mot samma risk sålts till privata investerare. Försäkringspremierna har betalts på förhand genom biståndsgivare, däribland Japan och Tyskland.

Dessutom finns ett ”kontantfönster” som erbjuder försäkringar för mindre händelser som inte orsakar en utbetalning från en cat bond, men som riskerar att växa till pandemier. Detta ”kontantfönster” blev operationellt under 2018 efter ett bidrag från Tyskland.

Strukturen innebär att försäkringen under den första treårsperioden kommer att vara gratis för de berörda länderna. Under tiden utforskar Världsbanken hur den framtida finansieringen ska se ut.

Insatser vid Ebolautbrottet 2018

Med ett levande minne av det senaste stora utbrottet, så har internationella institutioner noga övervakat utvecklingen i DRC från det att de första fallen rapporterades. Medel frigjordes också snabbt från ett antal källor, inklusive WHOs nödfond (2,6 miljoner dollar) och Storbritannien (3 miljoner pund), vilket etablerade en basfinansiering för att påbörja insatserna.

I maj startade flera åtgärder, inklusive ett vaccinationsprogram, utplacering av tekniska experter och behandlingsplatser för infekterade människor. I och med de nationella och internationella åtgärderna, så förefaller det som att infektionen har stoppats. Fram till 3 juni, så hade totalt 56 fall, inklusive 25 dödsfall, rapporterats, och nästan 900 personer var i aktiv uppföljning.

Då vaccinationsprogrammet startade, så gjorde PEF sitt första finansiella åtagande genom att bevilja ett anslag på 12 miljoner dollar för insatser mot Ebola i DRC. Vidare, så flyttades ytterligare 15 miljoner dollar från programmet för sjukdomsövervakning i DRC till åtgärder mot Ebola. Totalt frigjordes alltså 27 miljoner dollar inom loppet av några veckor.

De snabba åtgärderna har så här långt hållit antalet dödsfall långt under vad som skulle utlösa pandemiobligationen, vilket skulle ske vid 250 bekräftade dödsfall.

Uppsättningen av PEF och det snabba svaret vid ebolautbrottet i DRC visar att det internationella samfundet lärde en viktig, om än kostsam, läxa av det förra utbrottet. Det visar också att alternativt kapital kan spela en viktig roll för att möjliggöra snabba insatser mot pandemier och andra katastrofer i utvecklingsekonomier.

Not: Entropics har ingen position i Världsbankens cat bond IBRD CAR 111-112, då pandemier inte ingår i fondens nuvarande mandat.

Print Friendly, PDF & Email

Dela inlägg:      
Henrik Sjöholm

Henrik Sjöholm

Chef Kommunikation och ansvarsfulla investeringar

Henrik har 20 års erfarenhet av kommunikationsarbete, som talskrivare för förra partiledaren för Centerpartiet Maud Olofsson och som PR-konsult. Tidigare har han framgångsrikt arbetat tillsammans med Brummer & Partners för att driva frågan om flytträtt för pensionsförsäkringar. Innan han kom till Entropics var han policychef på Företagarna.

Se alla inlägg från Henrik.