2017-09-18 - Av Martin Hedberg

Därför var orkanen Irma så stor

Vattnet hade just slutat forsa från orkanen Harvey när världen fick upp ögonen för orkanen Irma. Hur kan det komma sig att USA efter tolv års frid från kraftiga orkaner drabbas av två rekordstora orkaner inom loppet av en vecka?

Orkanen Irma vid tiden för landfall 10 september

Orkanen Irma vid tiden för landfall i Florida 10 september. Till höger i bild syns orkanen José. Foto: NASA

Låt oss börja med att konstatera att ingen någonsin sagt att USA, eller andra stater som tidigare drabbats av orkaner (tropiska cykloner), inte längre löper någon risk att drabbas av orkaner i framtiden.

Men det ligger i människans natur att värdera saker som hänt nyligen högre än om samma sak skett för en längre tid sedan. Att saker är ungefär som de brukar, dvs. ”persistens”, samt mönster ligger till grund för en stor del av vår intuitiva världsbild. Detta ibland i skarp kontrast till hur matematiker, fysiker och andra forskare ser på världen när det gäller att säga något om sannolikheter för olika utvecklingar och förekomsten av t.ex. naturkatastrofer.

Väldigt ofta fungerar antagandet om persistens. Prognosen ”Samma väder i dag som igår” och ”Dagg i gräset, det blir nog soligt idag” stämmer oftare än de fallerar.

Men de riktigt intressanta, och väsentliga, situationerna uppstår när dessa enkla antaganden inte gäller. Det var tolv år sedan USA:s fastland drabbades av en kraftig (kategori 3, 4 eller 5) orkan (Wilma år 2005) men det betyder inte att det inte kan hända igen, t.ex. nästa vecka.

Tvärtom, det fanns gott om tecken på att 2017 kunde bjuda på en förhöjd risk för såväl orkaner som att någon av dessa skulle göra ”landfall”, dvs. inte bara härja till havs utan även dra in över land. Det var i alla fall det som den samlade bilden av oberoende instituts prognoser visade. Varken La Niña eller El Niño, varmare än normalt i havet och svag vindskjuvning kring Karibien var de väsentligaste ingredienserna.

Men att det skulle gå så här illa, det visade inte prognoserna. Det är de inte heller ämnade att göra, det är inte möjligt att göra den sortens förutsägelser. Vi kan säga att det finns en risk som är utöver den normala, men detaljerna är dolda under framtidens horisont.

I efterdyningarna av Irma kunde man nästan skönja en viss besvikelse i media och på sociala media över att det ”bara” var en kategori 4, snart 3 cyklon som drog in över Floridas fastland och att orkanen inte totalt ödelade den välbärgade östra kustremsan med bland annat Miami som kronjuvel.

Att det inte blev värre bör fastighetsägare i Florida tacka Kuba för. På sin resa mot Florida så gjorde nämligen Irma en kort, men väsentlig, knyck in över Kuba. Den kuperade terrängen och frånvaron av fukt och värme från havet gjorde dels att Irma tappade energi, dels att Irma kom att ta en annan kurs än den som prognosticerats i händelse av att Irma skulle stannat till havs utanför Kuba. Man kan säga att Kuba tog en smäll, vilket gjorde att Miami slapp undan med en hårsmån.

Men nu var det inte så att alla slapp undan Irmas framfart. Irma formligen ödelade stora delar av Karibien. I synnerhet Barbuda, Sankt Bartholome, Sankt Martin och Jungfruöarna där omkring 95 % av alla byggnader är mer eller mindre totalförstörda.

Irma satte också mängder med obehagliga rekord:

  • Irma hade 37 timmar med vindar på över 185 mph (83 m/s). Tidigare rekordet, 24 timmar, hölls av ”monstertyfonen” Haiyan (som ödelade stora delar av Filippinerna i november 2013).
  • Irma var den kraftigaste cyklonen (med sina vindar på 83 m/s) och lägst lufttryck med 914 hPa, som någonsin observerats på Atlanten utanför Mexikanska gulfen.
  • Irma har frigjort mer energi, ACE (Accumulated Cyclonic Energy) än de föregående åtta namngivna Atlantorkanerna tillsammans den här säsongen.
  • I samband med att Irma drog in över USA så var det första gången någonsin som man haft två kategori-4 orkaner eller kraftigare som gjort landfall samma säsong.
  • Irma hade rekordlång livstid med 11,25 dygn som orkan kategori 3 eller kraftigare. Irma var också en kategori-5 orkan i 8,5 dygn.

Animering av orkanen Irmas väg över Florida och övergången till en tropisk storm. Foto: NASA

Ofta när vi talar om orkaner (eller tyfoner/cykloner som de kallas beroende på var de förekommer) så talar vi om antalet och vilken kategori, dvs högsta vindstyrka, de har. Men Irma, såväl som Harvey, visar att detta i ett alltför grovt mått på orkanernas destruktiva förmåga.

Irma var inte bara kraftig sett till vindstyrkorna, utan dessa vindstyrkor täckte dessutom en mycket stor yta och orkanen varade under lång tid. Irma hade därmed potentialen att påverka betydligt fler människor än vad en liten och kortvarig orkan har.

Och allt detta inträffar precis efter att orkanen Harvey slagit flera egna rekord, inte i vindhastighet, men väl i nederbörd. Även detta var en konsekvens av ett varmt hav, men också att jetvindarna inte betedde sig som de brukar. Frånvaron av jetvindar fick till följd att Harvey låg mer eller mindre stationärt på samma plats. Harvey kunde därmed hämta energi och fukt från Mexikanska gulfen och konverterade detta till regn som dumpades över Huston och andra orter i Texas med förödande konsekvenser som följd.

Men det handlar inte bara om storleken. Minst lika viktigt är om och var orkanerna gör landfall, dvs. kommer in över land. Årets orkansäsong, som varar i ytterligare drygt två månader, visar med all önskvärd tydlighet att naturen tyvärr kan kombinera rekordkraftiga orkaner med förmågan att dra in över land.

USA bör vara tacksamma över att man varit förhållandevis förskonade från orkaner de senaste åren, men det skall inte tolkas som att man inte kan drabbas. Tvärtom kan det ha bidragit till en minskad riskmedvetenhet, eftersatta system, förberedelser och rutiner för att hantera naturkatastrofer som oundvikligen lurar bortom horisonten.

Och även om man kan göra tillförlitliga prognoser ett par dagar eller någon vecka innan naturkatastrofen drabbar samhället, så hinner man inte att agera på annat sätt än att försöka undkomma med de väsentligaste ägodelarna.

Jag vill avluta med att konstatera att Harvey och Irma var långt ifrån de enda naturkatastrofer som drabbat oss de senaste veckorna, men de har fått ojämförligt mest medial bevakning här i väst. På många andra platser, t.ex. i Indien, Nepal och Bangladesh har det förekommit kraftiga skyfall med översvämningar som följd vilket har skördat många offer och fått stora konsekvenser för såväl livsmedelsproduktion som infrastruktur.

Även om dånet från orkanen tystnat och vattnet slutat strila från himlen så återstår månader och år av sorg efter de saknade och återuppbyggnad av samhällen som, i månadsskiften augusti-september, inom loppet av några timmar och dagar förändrades i grunden.

Print Friendly, PDF & Email

Dela inlägg:      
Martin Hedberg

Martin Hedberg

Chefsmeteorolog

20 års erfarenhet som meteorolog och officer inom Försvarsmakten, meteorolog på SVT och som chef för kommersiella väderbolag. Klimatexpert och rådgivare om hur extremväder och klimatförändringar påverkar samhälle, finans- och energimarknader. Martin har en kandidatexamen i meteorologi från Stockholms universitet.

Se alla inlägg från Martin.